Nu väntar vi in remissen till sjukhuset för att mellan dotter ska få hjälp med sin ångest för skolan samt rädslan hon har i skolan. Nevrologerna bekräfta att hon inte har EP utan hon går med ångest hela dagarna och är rädd så det utlöser hennes anfall.

Det är synd att det blivit så här då grabben i grund å botten är en bra grabb men de har väl blivit för mycket nytt för honom med.

Det som är tråkigt att mamman tog detta som en personlig förolämpning att vi vill ha lite spejs så vi kan focusera på dottern. Sen kan jag väl även tycka att de e dålig stil att inte kolla upp hur dottern mår när man förklarat sitvationen. Jag hade ju ringt å kollat hur nån annans unge mått om det varit tvärt om.

I detta fall finns bara ett "offer" om man skall säga så å det är min dotter. Men inte tog vi på oss största offer koftan vi hitta. Vi försökte reda ut sitvationen med skolan så allt ska bli så bra som möjligt för ALLA parter!

Jag hyser inte agg imot familjen el pojken på något sätt utan sitvationen. Att den kan uppstå när familjen gjort allt i sin makt för att förklara för skolan hur hans problematik är. Och att han behöver lite hjälp.

Sen tycker ja de e barnsligt att avsluta en vänskap för att man inte kan ha förståelse för att en hel familj blir lidande när ett barn mår psykiskt dåligt över en sitvation.